Kristinehamn har begåvats med en turistmagnet utöver det vanliga. Christine av Bro heter hon och är placerad med egen brygga vid gästhamnen.

Ursprung

Bojorten, som skeppstyp kommer ursprungligen från Holland och Flandern. Från början användes bojortar som transportfartyg på de grunda holländska kanalerna. Detta möjliggjordes tack vare dess flata botten och därmed ringa djupgående. Benämningen bojort anses vara kopplad till förens böjda form (boejert). Bojortar har haft stor betydelse för Kristinehamns tillblivelse. Staden var mellan 1600-1800-talet den viktigaste utskeppningsplatsen för Bergslagens stångjärn. Det var nämligen på dessa fartyg som järnet fraktades över Vänern och till Göteborg för vidare transport utomlands. Därför gav Drottning Christinas förmyndareregering 1642 Kristinehamn stadsrättigheter och en bojort i stadsvapnet för att påminna befolkningen av sjöfartens betydelse

Christine af Bro

klicka på bilderna för större format

Bakgrund

I Kristinehamn har, som ett led i ett kulturturistiskt EU- projekt, byggt en nutida bojort som är den skeppstyp som finns avbildad i Kristinehamns stadsvapen. Ett stort antal företag, föreningar och privatpersoner var engagerade, genom generösa rabatter och via sponsring. Bland alla dessa kan nämnas EU mål 2 Bergslagen, Kristinehamns kommun, länsarbetsnämnden, Sparbankstiftelsen Alfa, Vänerns regleringsfond, Rolls Royce Marin AB, Kristinehamns Bostads AB, Artilleriregementet A9, Lundgrens Åkeri, Akso Nobel, Vänerhamn, Bäckhammars Bruk, Scana Steel Björneborg, Frälsningsarmén, Svenska kyrkan och Pingstförsamlingen i Kristinehamn. Stödföreningen Christine af Bro har ca 160 medlemmar och var under byggnadstiden i princip projektets ”motor”. Sjösättningen skedde under festliga former den 4 maj 2002 då ca 8 000 personer följde hur en nutida bojort mötte sitt rätta element. Efter jungfrufärden som ägde rum den 18 juni 2005 har hittills drygt 7 000 personer deltagit i de resor som Rederiaktiebolaget Bojorten driver. Under sommaren 2005 testades fartyget rejält då vi företog en lång resa till Fredrikstad i Norge där vi deltog i slutmålet av Tall Ship Race. Under 2008 utrustade vi fartyget med ytterligare 12 kojplatser som var väl använda sommaren 2009 då vi var i Frederikshamn i samband med Tordensköldsdagarna.

Konstruktion

Kännetecknande för fartygstypen är dess platta och breda botten, vilket innebär stor lastförmåga. Aktern är högre än fören. Typiskt är även sidosvärden som vardera väger 900 kilo och har som syfte att minska avdriften när fartyget kryssar. Fartyget är gaffelriggat med ett lösfotat storsegel, råsegel, klyvare samt stagfock. Rodret är kopparklätt för att öka hållbarheten.

Arbetsmetoder

Christine af Bro byggdes enligt holländsk tradition. Efter kölsträckningen restes stävarna. När bottenstockarna kommit på plats byggdes spantmallar. Därefter gjordes bordläggningen så långt som bottenstockarna räckte och ytterligare spant monterades för fortsatt bordläggning. Tjockleken på spanten är 8 tum. Mellan borden, som är av ek, är tjärdrev inslaget som tätning och stadga till skrovet. Fartyget är kravellbyggt vilket innebär att borden ligger kant i kant. I en baskista ångades borden i ca 3 timmar för att kunna böjas utan att gå av när de formades efter skrovet. Borden är 2,5 tum tjocka och monterade med ca 6 500 svarvade ”enepinnar” eller tränaglar. I en smedja, i närheten av varvet, är spik, bultar och roderbeslag tillverkade på ett hantverksmässigt sätt. Genom ett internationellt samarbete har 11 tyska bildhuggare färdigställt fartygets akterspegel och andra konstnärliga utsmyckningar. På akterspegeln finns den latinska texten Luctor et Emergo inhugget vilket betyder ”Jag kämpar och tar mig fram” eller på ren Svenska: ”Trägen vinner”.

SVD KULTUR

BERGLINS SÖNDAG