Galeaserna i Dalslands kanal var byggda efter slussmåtten och för att bli så lastdryga som möjligt var de ofta flatbottnade. De var därför svåra att segla över Vänern speciellt om de gick utan last. I kanalen med sina höga berg på sidorna fick man i gengäld för lite vind kanske enbart i toppseglet. Därför fick man bogsera med en roddeka eller dra fartyget efter land och om man hade tur blev de bogserade av ett ångfartyg.

Sågverket låg på Rävholmen strax intill Köpmannebro järnvägsstation. Det startades av August Nilsson i Långbron, kanalingenjör, sågverksägare och redare. Sågverket brann och Nilsson hade inte resurser att bygga upp det igen. Det köptes av Johannes Andersson "Buterudskungen", som handlade med virke och hade en mängd kanalbåtar. Troligen köpte han det i spekulation för senare sålde han det till den framgångsrike sågverksägaren Niels Chr. Jensen som drev Orrholmens såg och hyvleri i Karlstad. Jensen byggde upp sågen och köpte 1899 Baldersnäs efter att Waern avlidit. Han avskogade Baldersnäs egendom totalt, flottade virket till Rävholmen och sågade där varefter det var lätt att med fartyg frakta det över Vänern till Göteborg. Jensen Drev verksamheten en bit inpå 1900-talet och lade sedan ned verksamheten. Det gar dock arbetstillfällen i Köpmannebro och många av husen där är byggda med virke från sågen.