Sven-Åke Runelid gör en JO-anmälan mot sin forna arbetsgivare 

JO-anmälan - -angående tjänstefel och trolöshet mot huvudman.

Härmed anmäler jag polischefen i Fyrbodal Gunilla Gevreus och polisområdeschef Rickard Fremark för tjänstefel i samband med den nuvarande omorganisation av polisverksamheten i Dalsland.

Tjänstefelet består i att de missbrukat den förtroendeställning som de fått i uppdrag att sköta och därmed skadat medborgarna i Norra Dalsland.

Polisledningen har under en lång tid medvetet nedmonterat polisverksamheten i  Dalsland. Man tar en bit i taget. 
Först Dals-Ed och nu Bengtsfors, vilka numera helt saknar stationerad polis. 
Åmål har också drabbats genom att man fr.o.m den 1 januari 2016 stänger polisstationen kvällar, nätter och helger.
Detta innebär att det under dessa tider inte kommer att finnas en enda bemannad polisstation i ett helt landskap.
Överst på polisens hemsida under verksamhetsidé och långsiktiga mål står följande att läsa med fetstil:

”Polisens uppdrag är att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Människor skall känna sig trygga där de bor och vistas”.

Gunilla Gevreus och Rickard Fremark har uppsåtligt genom maktmissbruk skadat medborgarna i norra Dalsland  och på osakliga grunder skaffat sig egen vinning genom att förstärka sitt närområde.

De har därmed förskingrat dalslänningarnas polisiära trygghetskänsla och fråntagit medborgarnas möjlighet till rättssäkerhet, vilket straffmässigt borde gå in under brottsbalken 10 kap 5§ tredje stycket ”Trolöshet mot huvudman”.

Oavsett brottsrubricering är skadan så omfattande för medborgarna i norra Dalsland att tjänstefelet måste anses som grovt.

Sven-Åke Runelid

PS: Kanske på tiden att våra förtroendevalda politiker börjar göra skäl för sina arvoden och inse att det är nu är tid att ta strid för medborgarnas intresse. Ta fram stridsyxan och börja agera med alla till buds stående medel för att mildra konsekvenserna inför det beslutet som tyvärr redan verkat vara taget. 

Tommy Norum.    

Sanningen om polisens omorganisation i Dalsland

Bemanningen av polisstationen i Åmål dras in kvällar och helger.Om att den sista utposten vid polisen i Dalsland är hotad har jag skrivit många gånger i press och till beslutsfattare i ärendet. Man tackar artigt och överlämnar till polisledningen i Fyrbodal att bestämma.

En polisledning, som i första hand förstärker sitt eget hus och den närmaste omgivningen, mörkar och utför små korta blixtattacker mot Dalslands etablerade polisverksamhet. 
Man tar en bit i taget. Sedan drar man sig tillbaka och avvaktar reaktionen. Lite protester, som snart glöms bort, kan man alltid ta.

Först Dals-Ed och nu Bengtsfors. Politiker väcks sömndrucket om besluten. Pressen skriver några rader och allmänheten vet inte vad som har hänt.
PDskriver lugnande om att polisledningen lovar att Åmål inte berörs i samband med omorganisationen, men ”då ljuger pigan”, som Fridolf Rhudin sa i sin monolog.

Sanningen är den att det fr.o.m den 1 januari 2016 inte finns en enda bemannad polisstation i hela Dalsland under kvällar, nätter och helger.
Att polispatruller utgår från Mellerud och Åmål är som att berätta om kejsarens nya kläder. Att tro att Åmål skall täcka upp för Bengtsfors är bara ett utopiskt spel för galleriet. 
Mobila enheter kan aldrig ersätta trygghetskänslan av en bemannad polisstation, även om det ena inte förtar det andra.
Bengtsfors sitter med Svarte Petter, Mellerud med trumf på hand och Åmål fick slask i leken.
Snart har dalslänningarna bara en polisstation som är öppen vardagar mellan 10.30 och halv elva. 
Så gott folk, attackerna mot polisens sista utposter i Dalsland fortsätter.
Dalslänningen är foglig som lamm, som ropar att vargen kommer, tills ingen bryr sig.

Dalslänning: Protestera, överös politiker med krav, skriv på polisens facebook och andra social medier och kämpa!!!  It ain´t over until the fat lady sings . 
Politiker:  Anmäl  polisledningen i Fyrbodal till JO för trolöshet mot huvudman.
 
Vi i Dalsland skall ha samma rätt till service som storstäderna för de skattepengar vi betalar. Det kan gälla sjukvård, polis, kommunikation mm.

Mina försök att påverka regeringen, justitieutskott och rikspolisstyrelsen har hittills visat sig vara som ett skott i mörkret. 
För vem bryr sig, när polisledningen i Fyrbodal ändå gör som den vill, för de vet att det bara blir lite bräkande i hagen innan lammen tystnar.

Sven-Åke Runelid

Herr Talman
- det är inte lätt att vara profet i sin egen rikssal

Medan SD jobbar med intern etisk rensning, smyger sig andra in bakom kulisserna och kopierar deras politik i bästa Watergateanda.
Plötsligt har man i riksdagens talarstol tillgång till förslag, som om de vore tagna ur ett SD-manifest. 
Politiska illusionistnummer i bästa Laberostil.
Andra politiska partier torgför nu delar av den SD politik, som de tidigare fördömt. En politik, vars företrädare nyligen var och fortfarande är persona non grata. Personer man talar om, men inte till och som man helst låtsas om, att de inte finns.
LO hjälper till i nedvärderingarna och talar för sin sjuka mor när man presenterar siffror som skulle passa bäst på en bluffaktura. LO försöker försvara att man sponsrar S med medlemmarnas pengar, trots att SD kanske skulle få mängder av LO-röster, om det vore val idag.
SD försöker göra sin röst hörd i riksdagen, men fäktar förgäves i  mobbmotvinden och hamnar i det politiska utanförskapet.
Det är inte lätt att vara profet i sin egen rikssal.
Alla har rätt att försvara den sanning man tror på, men borde också lyssna till vad andra säger, för även oliktänkande ignoranter har sin berättelse.
Vi kan ju försöka, så långt det nu är möjligt, att leva i samförstånd med andra människor, utan att därför förneka oss själva.
Det eller de partier som bjuder in SD till samtal kommer att vinna på det i längden.
Det är bättre, att inte vara bättre än man kan ändra sig, vilket politiker normalt sett inte brukar ha svårt för…

Sven-Åke Runelid

Herr Talman
- det är inte lätt att vara profet i sin egen rikssal

Medan SD jobbar med intern etisk rensning, smyger sig andra in bakom kulisserna och kopierar deras politik i bästa Watergateanda.
Plötsligt har man i riksdagens talarstol tillgång till förslag, som om de vore tagna ur ett SD-manifest.
Politiska illusionistnummer i bästa Laberostil.
Andra politiska partier torgför nu delar av den SD politik, som de tidigare fördömt. En politik, vars företrädare nyligen var och fortfarande är persona non grata. Personer man talar om, men inte till och som man helst låtsas om, att de inte finns.
LO hjälper till i nedvärderingarna och talar för sin sjuka mor när man presenterar siffror som skulle passa bäst på en bluffaktura. LO försöker försvara att man sponsrar S med medlemmarnas pengar, trots att SD kanske skulle få mängder av LO-röster, om det vore val idag.
SD försöker göra sin röst hörd i riksdagen, men fäktar förgäves i  mobbmotvinden och hamnar i det politiska utanförskapet.
Det är inte lätt att vara profet i sin egen rikssal.
Alla har rätt att försvara den sanning man tror på, men borde också lyssna till vad andra säger, för även oliktänkande ignoranter har sin berättelse.
Vi kan ju försöka, så långt det nu är möjligt, att leva i samförstånd med andra människor, utan att därför förneka oss själva.
Det eller de partier som bjuder in SD till samtal kommer att vinna på det i längden.
Det är bättre, att inte vara bättre än man kan ändra sig, vilket politiker normalt sett inte brukar ha svårt för…

Sven-Åke Runelid

Om att stoppa IS-krigare
 med Amishfolkets regler och allmän värnplikt.

I storstädernas invandrartäta förortsgetton föds nya IS-sympatisörer i tristessens vardag. Utanförskap och sysslolöshet är en god grogrund för rekrytering av nya IS-krigare. De IS-terrorister som återvänder till Sverige blir IS-ambassadörer för sökande virrpannor.
Återvändarna har en glorifierad spännande aura av äventyr runt sin person, vilket väcker nyfikenheten hos de som sitter fast i förvaringsgetton, där meningen med livet känns lika meningslöst som döden.
 Sökare lockas till snabbradikalisering, vilket troligen inte har med religion att göra, utan endast är ett sätt att ikläda sig en för ändamålet lämplig form av identitet.
Dessa ödesmättade frestelser på liv och död blir ett sätt att bryta den till synes hopplösa tillvaron. Skulle det gå snett har man löfte om en fribiljett till ett utomjordiskt Paradise-Hotel.

1.För att få stopp på nyrekryteringen till IS måste vi omedelbart införa Amishfolkets utfrysningsregler att den som väljer att lämna gruppen får inte återvända.
De som valt att lämna Sverige för IS skall veta att de inte kan komma tillbaka.
De har förbrukat sin rätt att visats i Sverige. Något undantag i form av den förlorade sonens återkomst finns inte.
2. Återinför allmän värnplikt så att alla sysslolösa testosteronstinna hannar kan få något meningsfullt att göra och få utlopp för sin överskottsenergi.
Då bryter vi utanförskapets förbannelse, ger alla lika förutsättningar att upptas i lumparlivets gruppgemenskap och fostras i en god anda för kung och fosterland.

Sven-Åke Runelid

PS. Sänt till regeringen och samtliga riksdagspartier. DS

Vad händer vid slutet av vägs ände?

”Alla måste ta sitt ansvar” säger Stefan Löfven.
Vad händer när alla bostäder är överfulla, alla volontärer, socialarbetare, poliser, flyktingmottagare, boendestödjare, sjukvårdare, läkare, lärare, tandläkare och övriga inblandade i flyktingtillströmningen blivit så överbelastade att de går på knäna in i väggen?
Vad händer när kommunerna själva måste stå för kostnaderna och invandrarhatet spridit sig som en präriebrand i vårt land?
Vad händer när andra kulturer tar över och andra religioner blir dominerande och vi är vid vägs ände?
Vi kan inte ensamma rädda världen och vi måste inte ha dåligt samvete bara för att vi inte kan ta emot miljontals flyktingar.
Det är inte fråga om att stoppa flyktingströmmen utan endast bringa ordning och reda i folkvandringen. Idag är det många som tar chansenoch hänger påi kön. Nu blandas flyktingar med kriminella och andra chanstagare, som kommer in i landet illegalt och försvinner utan att ens söka asyl.

Inför strängare gränskontroll så att rätt människor kommer hit och får det skydd de är berättigade till. 
”Alla måste ta sitt ansvar”, gäller även Stefan Löfven.

Sven-Åke Runelid

Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger lär det till slut bli en sanning. Hur många gånger en sanning måste upprepas innan den blir riktig sann vet jag inte, men skam den som ger sig.

Sanningen är att vi i Sverige har misslyckats med integrations- och flyktingpolitiken. Om detta är vi många som har synpunkter i dag och om repetition är kunskapens moder så tar vi ett varv till.

De flesta flyktingar som anländer till Sverige är papperslösa och saknar därmed handlingar om vilka de är och var de kommer ifrån. Om vi ställde kravet att alla som ska vara välkomna in i vårt samhälle måste styrka sin identitet, då kan jag med största sannolikhet garantera att man fixar det. Undantag finns alltid, men de bekräftar bara regeln. Om vi ställde kravet på att nyanlända, förutom att följa de regler och lagar som gäller i Sverige, även ska ställa upp på angivna krav om skola, arbete och bostad, då skulle alla känna sig tryggare i det svenska samhället.

Om det inte finns några regler så skapar man egna. Då bildar man parallellsamhällen där oskrivna lagar gäller.

Vi svenskar är ett naivt men vänligt sinnat folk. Vi tror gott om de flesta människor. Vi är inte vana vid krig och våld. Vi står handfallna och ser bestört på när man i invandrartäta områden utkämpar blodiga strider om makten. Vad är det som händer? Innan det blir vi mot dem, innan det blir inbördeskrig, måste vi hjälpas åt att lyfta de styrandes strutshuvud ur sanden och se sanningen i vitögat och förstå att ett kravlöst samhälle är en fara för alla invånare oavsett bakgrund.

Sven-Åke Runelid

Är minnesförlust en politisk diagnos?

Inför varje valår står vi i valet och kvalet om vem vi ska rösta på.
De flesta partier har något bra att erbjuda (troligen V och Mp också även om jag inte kom på något just nu). Den enes löfte övertrumfas av den andre. Det är svårt att välja.
De politiker, som likt en väckelsepräst har talets gåva, lovar mest, saknar närminne och är utrustade med kameleonthud vinner flest röster .
Här finns ingen skammens rodnad.
De som vann och bildade regering har plötsligt blivit maktberusade och förlorat omdömet. Alla löften om guld och gröna skogar har försvunnit lika snabbt som en avlöning.
Det borde finnas en hedersreglerad kravspecifikation på politiker där man omedelbart blir utbytt, om man inte ens försöker hålla något löfte man på heder och samvete bedyrat.
Att låtsas som om man aldrig sagt det man lovat är en skymf mot oss väljare. Man vet att vi väljare också glömmer och till nästa val kommer vi åter att lockas in i en ny löfteskarusell.
Efter regeringens senaste budget kan man konstatera att historien har än en gång upprepat sig.
Till nästa val borde man åtminstone byta ut Internationalen mot Hasse Kvinnaböske Anderssons Guld och gröna skogar. Den passar bättre och förresten tycker jag decemberöverenskommelsen DÖ borde dö.

Sven-Åke Runelid