De rödgröna partierna leder med 9,8 procentenheter mot Alliansen, visar Svenska Dagbladets senaste Sifoundersökning som bygger på 1.259 intervjuer gjorda 4-7 augusti.

Om det vore val i dag skulle det rödgröna övertaget precis räcka till egen majoritet med 176 av 349 mandat. Alliansen kammar hem 141 mandat och Sverigedemokraterna når inte vågmästarrollen med sina 32.

SD kan bli vågmästare

Historiskt sett har dock sittande regering spurtat i valrörelsens slutskede, skriver SvD, vilket pekar mot att inget block får egen majoritet utan att Sverigedemokraterna får en vågmästarroll.

SvD:s genomgång av de sex senaste riksdagsvalen visar dock också att det block som leder i valrörelsens upptakt även stått som segrare på valdagen. Som mest har ett block – de borgerliga 1994 – lyckats kapa 4,9 procentenheter av försprånget.

För respektive parti rör det sig dagens mätning om relativt små förändringar från förra mätningen, utom för Moderaterna som ökar med 2,7 procentenheter. Samtliga riksdagspartier hamnar över fyraprocentsspärren, medan Feministiskt initiativ hamnar under med 2,6 procent.

Klockan 06.00 i lördags vaknade jag av att flyglarmet ljöd i Tel Aviv. Yrvaket samlades vi alla som bor på samma våning i skyddsrummet, unga och gamla, inklusive föräldrar med en bebis. Konversationen därinne handlar mest om ifall någon hörde en ”boom”, som det kallas när Järnkupolen skjuter ner inkommande raketer.

Dror Feiler från sin trygga plats i Sverige får säkert inte sin nattsömn störd.

Han kan från sin trygghet komma med moraliska pekpinnar om vad Israel bör eller inte bör göra i respons till raketregnet eller tunnlarna som har grävts under gränsen i syfte att kidnappa och döda israeler. Dror Feiler behöver inte heller leva med konsekvenserna av ett eventuellt felaktigt beslut, vars skador kan bli omöjliga att reparera.

Jag har förstått att Dror Feiler är musiker, men när det gäller Israel-Palestinakonflikten verkar han endast kunna ta en enda (falsk) ton. Dror Feilers försök att bygga sig en politisk karriär i Sverige på denna konflikt finner jag motbjudande.

Det största problemet med hans synsätt och hans debattartikel hos SVT Opinion är att det endast kan finnas en bov i dramat. Israel är sannerligen inte perfekt, ibland företräds vi av demokratiskt valda ledare som för en annan politik än den jag kanske hade önskat.

De flesta israeler anser liksom jag själv att vårt militära styre av Västbanken måste avvecklas. I debatten kring fredsförhandlingarna deltar politiker från vänster och höger, hökar och duvor, tankesmedjor och journalister.

Det Dror Feiler har att tillföra har redan debatterats till leda under tiotals år.

Dror Feiler tycks mena att man endast kan förstå det som händer idag utifrån ockupationen. Han bortser därmed från alla övriga faktorer som spelar en roll. Hur förklarar Dror Feilers varför Egypten på senare tid sprängt tiotals tunnlar från Gaza och inte vill ta i Hamas med tång?

Hur förklarar han att de sedvanliga fördömanden av Israel från arabförbundet varit relativt milda? Uppenbarligen ser dessa länder något hos Hamas som Dror Feiler missar.

Hur förklarar Dror Feiler varför Hamas brutit mot samtliga vapenvilor?

Senast skedde detta i fredags då man i en tunnelattack dödade två soldater och enligt uppgifter kidnappade officeren Hadar Goldin, som sedermera förklarats död, över en timme efter att den av FN och USA medlade vapenvilan inträtt.

Då fredsförhandlingarna som bekant misslyckats gång på gång kan man se tillbakadragandet från Gaza som en testballong. Vad skulle hända om man gav Gaza en chans att  forma sin egen framtid?

Under de senaste nio åren har vi sett resultatet. Dror Feiler nämner Hamas demokratiska valseger, men då den gode riksdagskandidatens demokratibegrepp verkar något förvirrat reder jag gärna ut begreppet något.

Demokrati innebär faktiskt inte att man slaktar det besegrade partiets medlemmar och sedan aldrig ger folket chansen att rösta på nytt. Hur anser Dror Feiler att det står det till idag med den lokala demokratin i Gaza? Är den förenlig med Hamas totala inskränkande av kvinnors och homosexuellas rättigheter?

Om man inte har den extrema oturen att vara belastad med Dror Feilers ideologiska skygglappar är det hela inte så komplicerat. Man behöver inte gå längre än till Hamas egna stadgar för att förstå varför permanent konflikt råder med Hamas vid makten. Hamas vill upprätta en islamistisk teokrati som ska ersätta staten Israel.

Hamas planerar med extrem långsiktighet och cynisk syn på människoliv oavsett om det är frågan om israeler eller palestinier. Vad spelar således tusentals civila offer för roll idag om de når en slutlig seger om 50 eller 100 år?

Jag är till skillnad från Dror Feiler stolt över min tid som värnpliktig bland fallskärmsjägarna. Till skillnad mot honom förstår jag att om Israel för ett ögonblick lade ner sina vapen hade ett ohyggligt folkmord av judar ägt rum. Av mina vänner och grannar.

Jag kan anse att det militära styret av Västbanken och blockaden av Gaza är djupt olyckliga, samtidigt som jag som reservist i armén skulle göra min plikt i kampen mot Hamas om jag blev kallad.

Det går faktiskt att hålla fler tankar i huvudet samtidigt. Något som vore önskvärt även hos en kandidat till den svenska riksdagen.

Förlöjligandet är en av fem patriarkala härskartekniker, som män använder för att förtrycka kvinnor, enligt Berit Ås, pionjär inom kvinnokampen.

Förlöjligandet använder Lars Gårdfeldt, riksdagskandidat för FI tillika präst, när han svarar på min debattartikel med rubriken: "Dra av det rosa täcket från Schyman och FI!"

Lars Gårdfeldt jämför innehållet i min debattartikel med en fiskarhistoria från sin morfars tid. Men för en gångs skulle lyckas inte förlöjligandet. Budskapet i min artikel var betydligt allvarligare än så. Det vittnar inte minst de 27 000 som av en eller annan anledning delat min debattartikel på Facebook och Twitter.

Den antirasistiske FI-representanten Lars Gårdfeldt, använder sig också av åldersrasism, när han mer eller mindre medvetet misstolkar min artikel som att allt var bättre förr.

Istället för att förakta oss kvinnokämpar borde Lars Gårdfeldt, men även övriga FI – företrädare studera historien och lära av den. Ty den som inte lär av historien är dömd att upprepa den.

Lars Gårdfeldt, som präst borde veta! Mig veterligen grundas kristendomen på den bibliska historien.

Ännu märkligare är det att Lars Gårdfeldt eller någon annan riksdagskandidat för FI inte med ett ord nämner eller tar avstånd från de hot, trakasserier och förföljelser som följt och följer i FI:s kölvatten.

Verbal gerillakrigföring mot oliktänkande som förstör människoliv.

Lars Gårdfeldt vägrar också se och därmed erkänna FI-supportrarnas hat mot kvinnokampens söner.  Men efter alla de, i skrivande stund, 27 000 delningarna på Facebook och Twitter, är det kanske dags att ta opinionen på allvar! Det är inte bara jag som tycker att FI är ett parti som behöver skärskådas!

Annelie Sjöberg, 47-årig gymnasielärare från Söderköping vill inte längre kalla sig för feminist, särskilt inte Fi-feminist. Annelie Sjöberg har blivit kallad nazist, könsförrädare och våldtäktsförsvarare på de sociala medierna av ledande Fi-anhängare.

De har ringt till hennes arbetsgivare i Söderköpings kommun och påpekat att hon inte är lämplig som lärare eftersom hon inte undervisar i den rätta feministiska läran.

Anledning: Annelie Sjöberg har ställt kritiska frågor om Fi:s feminism såväl på Twitter som på ett öppet Fi-möte i Norrköping. Där fick hon det typiska Fi-svaret: att Fi inte tar debatten! Annelie Sjöberg är bara ett exempel på hur Fi, Feministiskt Initiativs, anhängare agerar mot kritiska röster.

Jag som deltagit i kvinnokampen sedan 70-talet blir vred när feminismen blivit en trend utan demokratiska förtecken. Ett modeord utan historisk förankring.

Jag som var med om att starta lokalradions första kvinnoprogram Amanda i början av 80-talet och sedan under några år var en av programledarna i Sveriges Radios kvinnoprogram Radio Ellen. Jag som skrivit en bok om vår kvinnokamp som resulterade i att kvinnokampens döttrar kan ta för sig i och av ett samhälle som är ett av de bästa i världen för en flicka att växa upp i. Ett samhälle där kvinnokampens söner delar lika.

Men så kom Gudrun Schyman och Fi och trasade sönder kvinnokampens väv. När jag mötte henne i SVT Debatt efter Belinda Olssons program. Fittstim – Min kamp, fick jag frågan om jag skulle rösta på Fi. Jag svarade nej eftersom Fi är ett elitistiskt parti.

Tiden har gått och mitt NEJ har blivit ännu starkare. Fi är inte det rosa parti de ger sig ut för att vara. Under det rosa täcket finns ingen feminism värd namnet. Istället finns populism, maktbegär, förföljelse, förtryck och könsrasism.

Kvinnokampen gjorde kvinnor starka, stolta och modiga. Fi gör kvinnor rädda och utmålar kvinnokampens söner som deras fiender.

De vita medelålders männen, som är några av de bästa i världen, när det gäller att respektera kvinnor och dela på familjens börda; barn och hushåll eftersom de flesta kvinnor i Sverige numera jobbar. Enligt Fi är det de vita medelålders männen som är patriarkatet.

Men patriarkatet är makten, och dagens svenska patriarkat utgörs till hälften av kvinnor. 57 procent av åklagarna är kvinnor och 58 procent av domarna är kvinnor. Något lägre siffror för kvinnor i kommunerna, landstingen och riksdagen.

Det är inte första gången jag kritiserar Fi. I min bok Med svärtad ögonskugga. En feministisk memoar, som kom ut i höstas anade jag vad som komma skulle då jag från ett feministiskt perspektiv analyserar och kritiserar Gudrun Schyman och Fi.

Jag skrev bland annat att Gudrun Schyman inte har en feministisk grund att stå på. Hon var inte med i kvinnokampen på 70 - 80-talet. Då ägnade sig Gudrun Schyman åt Vänsterpartiet, istället.

Min starkaste kritik som feminist är att Fi inte öppet solidariserar sig med de flickor/kvinnor som utsätts för hedersmord och könsstympning, även i vårt land.

Att skända kvinnor kroppsligen är nämligen det yttersta tecknet på kvinnoförtryck. Istället vänder Fi åter sitt hat mot kvinnokampens söner, de vita medelålders männen. Absurt!

Inte heller bryr sig Fi särskilt mycket om de hundratusentalet kvinnor som är fattigpensionärer i vårt land. Ett feministisk parti som inte värnar om de svagaste är inte ett feministiskt parti.

Feminismen är en tolerant, internationell rörelse som försvarar alla kvinnors liv och hälsa oberoende av nationalitet, hudfärg och religion.

Feminismen är en rörelse som stärker kvinnor och ger oss mod att ta ansvar för våra egna och våra barns liv. Den goda feminismen samarbetar gärna med männen.

Gudrun Schyman har fått rockstjärnestatus tack vare sin karisma och med hjälp av sina groupies på Twitter och Facebook, som jagar och förföljer oliktänkande.

Fi är ett otäckt parti som bör skärskådas i lika hög grad som Sverigedemokraterna eftersom de använder samma metoder för att förföra väljarna.

SD har invandrarna, Fi de vita medelålders männen, de som är den svenska kvinnokampens söner. De som är utmärkta exempel på att vi kvinnokämpar lyckades ganska bra med att förändra det svenska samhället till ett av världens mest jämställda.

Det jag ser nu gör mig rädd och ledsen. Jag ser hur det vi byggde upp håller på att raseras i hat, förakt och intolerans. Jag hoppas innerligt att Gudrun Schyman och Fi bara dansade en sommar!

Magnus Wennerholms artikel flödar av en emotionellt förledande retorik. Men egentligen är det obehagligt. Djupt obehagligt. Genom flera exempel på rasism hos judar gör han judarna till ”den andre”; judar genomsyrade av en rasism som i förlängningen är ansvarig för dödandet av civila palestinier. Magnus Wennerholm riskerar att avhumanisera judarna genom att göra dem alla till rasister. Så lägger han den första byggstenen i en rasistisk diskurs – denna gång om judar.

Men problemet är inte rasismen hos en del israeler. Det är klart att den finns. Jag har också mött den hos israeliska taxichaufförer, hos opinionsbildare och i skilda politiska läger i Israel.

Jag blir också illa berörd och förbannad när jag möter rasism. Men jag blir inte särskilt förvånad, därför att rasismen finns överallt. I Sverige sitter ett rasistiskt parti i vårt parlament. I Malmö anser sig flera judiska familjer tvungna att flytta från sin barndoms stad på grund av den aggressiva antisemitismen. Eller den mer handgripliga rasismen i Grekland mot flyktingar! Ja, i hela Europa, vilket inte minst visade sig i valet till Europaparlamentet, vinner rasistiska rörelser terräng.

Israel är inget undantag. Men det är inte den vardagliga rasismen i Israel, som finns både där och här, som är orsaken till dödsantalet i Gaza. Jag vågar påstå att det är Hamas som bär huvudansvaret för alla civila liv som går till spillo. Och hade Magnus Wennerholm valt att skriva om judehatet som finns i arabstaterna eller bland palestinierna hade han kunnat skriva en mer systematisk och välunderbyggd artikel än anekdotiska berättelser från shoppingcentret eller taxikön i Israel.

Hamas har överhuvudtaget ingen respekt för människoliv, inte judiska och knappast heller palestinska. Dödskulten underhålls och civila används som mänskliga sköldar. Militära installationer göms bland bostadshus och vid sjukhus. ''

Det gör det nästintill omöjligt för Israel att slå mot Hamas militära mål utan att civila dör.

Men för att inget missförstånd ska råda ska jag först säga det självklara: det är en tragedi varje gång ett människoliv släcks. Eller som filosofen och socialreformatorn Joseph Popper-Lynkeus i god judisk tradition formulerade det i slutet av 1800-talet: varje gång ett människoliv släcks förintas ett helt universum. Därför är de palestinska offren – varje enskild människa som dör eller mördas – en tragedi.

Det är lätt att beklaga och anklaga för antalet döda, men det är inte hederligt att avstå från att tala om alternativen. Då återstår endast emotionella formuleringar – ord utan analys. Det blir lätt kladdigt.

Vilka alternativ har Israel? ”Vad göra”, för att citera en av 1900-talets mest envetna massmördare, Lenin?

Ett alternativ är att genomföra begränsade flygattacker för att försöka slå ut avfyringsramper o d och fortsätta det lågintensiva krig som har pågått sedan 2005, året då Israel helt lämnade Gaza.

Men vad göra när raketattackerna tilltar, när våldet eskalerar? Som nu? Då återstår inte mycket än en mer omfattande försvarsaktion. Hamas slås ut, civila dör, tragedin fortsätter. Men ja, det är Israels rätt att försvara sin befolkning.

Tick-tack. Tiden går och historien förändrar sig. Det går inte längre att skjuta på judar ostraffat.

S-ledaren Stefan Löfven står fast vid sitt Facebookinlägg om de senaste dagarnas våld mellan Israel och Hamas på Gazaremsan.

–  Uttalandet jag gjorde låg definitivt inom den uppfattning vi gett uttryck för många gånger, säger Löfven och hänvisar till partiets kongressuttalande från förra året om Palestinakonflikten.

Står fast vid uttalandet

Kritiken mot Löfvens uttalande har sedan publiceringen strömmat in från alla håll men han håller inte med om att han tydligare borde ha fördömt Israels agerande.

–  Men det är ju så här att jag kan inte upprepa hela vårt uttalande. Vad jag sade är att det självklart är så att Israel ska hålla sig till internationell rätt. I internationell rätt ingår krigets lagar. Det innebär att civila ska undanhållas från våld, du måste använda våld som är proportionerligt, säger Löfven.

På frågan om huruvida Israels agerande var proportioneligt svarar partiledaren att det bör ifrågasättas.

– Med så många döda, nu börjar det komma upp i 170, så är det klart att då kan man ifrågasätta det. Det som är svårt för oss att veta är hur det ser ut där på marken, med avfyrningsramper och sådant. När nu FN säger att man är uppe i över 70 procent civila (offer), då är det klart att man måste ifrågasätta om det verkligen följer internationell rätt. Men vi kan inte bedöma i detalj allt detta, men det måste definitivt ifrågasättas, säger Löfven.

”Man har rätt att försvara sig”

Men du vill inte fördöma Israels agerande?

– Det som jag varit tydlig på, och så är det inom folkrätten, är att man har rätt att försvara sig, men man ska göra det inom internationell rätt, säger Löfven.

– Är man uppe i 170 döda civila så tycker jag att det är något som tyder på att det är ett övervåld.