Frihet på gott och ont.  

Efter århundrade av religionens makt över oss svenskar börjar vi att avkristnas allt mer. Vi lämnar Svenska Kyrkan i allt större utsträckning. Vi är inte längre tvingade att gå i kyrkan för att utöva vår tro utan det kan ske i enskildhet och har blivit var mans och kvinnas privata ensak. Kyrkorna användes bara till dop, giftermål och begravning och vid någon speciell helg när juldagsmorgon glimmar.
Prästernas förkunnelser och hotbild om helvetet har klingat ut och skrämmer oss inte längre till underkastelse inför den yttersta dagen.
Gud har blivit en hypotes och vi har äntligen fått religionsfrihet i ordets rätta bemärkelse.
Historien upprepar sig när nyanlända människor har med sig ett religionsarv med liknande agenda som vi just blivit befriade från.
Vanliga trevliga människor som flytt från ondo men som inte kan eller får skaka av sig sitt ursprungs krav på religionstillhörighet.
Vi känner oss obekväma när en annan religion ockuperar allt större del av våra traditioner och det är dags att göra en orosanmälan.
Pressen undviker ämnet och politiker pratar runt om religionsfrihet när det troligen är raka motsatsen.
Kyrkor omvandlas till Moskéer. Skolavslutningar och tingspredikningar offras på mångkulturens altare och gatans parlament sammanträder men har yppandeförbud om vad man tänker och tycker.
Vi viker ned oss steg för steg och modet sviker när vi väljer den undvikande tystnaden…
Är det bara en fobi för ett religionsspöke?
Ja ,säger deras företrädare och påpekar:
- att det här med religion det begriper du inte… och jag är beredd att hålla med…

Sven-Åke Runelid
.

Det här är nidbilden som sprids bland i det rödgröna blocket. Men sanningen är att trots alla vinster så gör den offentligt drivna verksamheterna av med mer skattepengar utan att det sätter några spår i kvalitén. Där läggs våra skatter på sjukskrivningskostnader i stället för utökad resurstilldelning.  

Socialdemokraterna och vänsterpartiet försöker ändra de politiska frågorna och gå ifrån de dominerande invandringsfrågorna och i stället sätta fokus på vinster i välfärden.

Våra skattepengar skall gå till välfärden och inte till vinster som plockas ut basunerar man ut till allmänheten. Men skärskådar man det hela så visar det sig att de offentligt drivna skattefinansierade verksamheterna inte får ett öre mer till verksamheterna om de privata lämnar arenan och överlåter åt politikerna att driva verksamheterna vidare.

Här kräver Jonas Sjöstedt (v) ökad bemanning i de privat drivna verksamheterna samtidigt som vi läser att den ökade bemanningen i offentligt drivna till större del är för att kompensera den högre sjukfrånvaron och har ingenting med en ökad resurstilldelning till verksamheten för att förbättra kvalitén som man i retoriken försöker få till det.  

Ny statistik från Försäkringskassan visar att kvinnor inom vård- och omsorgsbranschen, särskilt de som arbetar på boenden för äldre och funktionsnedsatta, har högst sjukfrånvaro av alla grupper på arbetsmarknaden. Samtidigt visar statistiken att privata företag inom just vård- och omsorgsbranschen har lägre sjukfrånvaro. Det betyder ju att våra politiker som är ansvariga för den offentligt drivna verksamheten klarar inte av sin arbetsgivare ansvar fullt ut.  Men driver man offentlig verksamhet utan ett ordentligt ansvarsåtagande hur verksamheterna sköts där alla kostnadsökningar kompenseras med skattehöjningar i stället för att se over organisationerna och ta del av hur de privata med samma pengar kan ta ut en vinst medan de offentligt drivna i många fall måste begära tillägg av skattemedel för att klara av sin uppgift.

Inte konstigt att vänstern går långa omvägar  för att dölja hur man slösar skattepengar på sjukskrivningar i stället för att öka resurserna till verksamheten som man påstår sig göra.  De privata kan visa bättre kvalité men med mindre pengar till utförandet . Det visar väl att det inte är vinsterna som bör sätta fokus på utan hur illa våra politiker förvaltar våra gemensamma resurser. Men att så tydligt bli avslöjade hur illa våra politiker sköter sina åtagande är en nagel i ögat för våra förtroendevalda som heller försöker dölja sina uppenbara problem i sin arbetsgivarroll och i stället försöka bli av med de privata aktörerna som bevisligen klarar av sitt uppdrag betydligt bättre. 

Men att ta lärdom av de privata och arbeta under samma förutsättningar med samma pengar och med samma kvalité det om något skulle skapa mer resurser till de skattefinansierade verksamheterna, det visar man inget intresse för.

För här är det ideologin som bestämmer färdriktningen och då lämnar man allt sunt förnuft åt sidan.

tn