Det kom ett brev till redaktionen som lyder. 

Drätselkammaren härstädes har dryftat vilket inflytande minirondellerna haft på trafiken. Huruvida tempot och snabbheten minskat har ifrågasatts av Automobil- och velocipedrådet. Rådet, som består av kommunalborgmästaren och grosshandlarföreningens ordförande, har enhälligt framställt att framförandet av fordon måtte ske i samma takt som gående.
För att detta skall uppnås har rådet föreslagit att medelpunkten i de så benämnda minirondellerna skall tillföras en människoliknande docka. Denna skall vara av mjukt materia så automobiler vid behov kan köra över densamma.
Vid dagens sammanträde förväntas drätselkammaren anamma rådets förslag som förtydligas så att dockan skall efterlikna drätselkammarens ordförande. Att döpa den till ”Fram och tillbaka” ansågs oförenligt med cirkulationsplikten varför ett stabilt namn vore mer passande.

Folke Filbyter, Åmålit

Politikerna lyssnar inte på småföretagarna är rubriken på Leif Svenssons inlägg i PD.

Det är nog inte bara företagarna som våra politiker och tjänstemän inte vill lyssna på, det gäller också medborgare som mångt och mycket lämnas utanför demokratin. Att politiker har en helt annan bild av företagarklimatet i kommunen än företagarna själva som befinner sig ute i smeten där lönsamheten hela tiden är i fokus för att överleva . Där man hela tiden måste ta ansvar för sina beslut och genom analyser, uppföljningar och hela tiden vara på alerten för att se att den utstakade vägen leder åt rätt håll i företaget , annars finns det en risk att förtaget inte överlever och medarbetarna blir arbetslösa.

Klarar man inte den uppgiften som företagsledare så blir man i regel inte gammal på sin post utan byts ut med folk som har en bättre förmåga och med konstruktiva idéer föra företagen framåt. 

Och vilka har att bedöma deras situation om hur företag upplever företagsklimatet i kommunen. Ja för det mesta så finns det ingen i politiken som sitter på centrala platser i kommunens hierarki en aning om hur överhuvudtaget företagens villkor när de mångt och mycket lever i en värld där man överhuvudtaget inte behöver ta ansvar för vad man gjort eller gör, det finns det åtskilliga exempel på i Åmål  där våra skattepengar rinner ut utan varken analyser och kontroller om färdriktningen går åt rätt håll.

 Här gör man misstag på misstag i sina bedömningar om hur man använder våra skatter där sedan resultatet blir att medborgarna bestraffas med skattehöjningar medan ansvariga politiker och tjänstemän sitter kvar och vill fortsätta som ingenting har hänt.

Vi kan i en demokrati välja bort dem i val säger våra politiker. Men vad har vi för chans till det när vi varken kan stryka de vi är missnöjda med och partierna fortfarande sätter upp sina kandidater på valbara platser i nomineringen oberoende av det facit de lämnat efter sig i sitt förtroendeuppdrag.

En ren provokation mot medborgarna när man så totalt struntar i att ta ansvar för man ställt till med utan vill fortsätta som ingenting har hänt. Att vi har möjlighet att kryssa in de som ligger längre ner på listorna i förhoppning att det gör resultat i slutändan gör inte den demokratiska processen speciellt demokratisk med den tandlösa systemet.

Är hela demokratisystemet en ren kuliss där medborgarna lämnas utanför ?

Men det är som vanligt att demokrati det är till för våra politiker när de mellan valperioderna låter en handfull personer i våra kommunstyrelser styra kommunen och där sedan fulmäktige ledamöterna blir beordrade att rösta enligt kommunstyrelsens förslag .

 Det är inte demokrati för medborgarna det är en demokrati som våra politiker ordnat till för att ostörda kunna verka och ta beslut över medborgarnas huvuden.

Den ordningen gäller tyvärr i de flesta kommuner där ett fåtal starka viljor som sitter i våra kommunstyrelser ser till att använda våra skatte pengar långt utan för kärnverksamheten.  Leksand, Solna , Vänersborg , är bara några exempel där investeringar på flera hundratals miljoner slösas bort på arenor och bidrag till idrottsklubbar. Åmål där bluesen skulle få en arena på skattebetalarnas bekostnad, fotbollsplaner, ridhus, camping med restaurang , konstsnö , slalombackar mm. Investeringar som tagits på så lösa boliner utan den minsta lilla utredning värt namnet var det får för följder för kärnverksamheten i framtiden. Resultatet ser vi nu, men fortfarande sitter i stort sett samma folk i kommunstyrelsen och har idéer utan en susning vart det bär hän.

Stackars medborgare som får gå till val med i stort sett samma besättning vid rodret som förut utan en rimlig chans att rösta bort dem.

Demokrati , Demokrati , frågan är väl vem vår demokrati är till för ?  Är det verkligen medborgarna som åtnjuter demokratis sötma eller är det bara våra politiker som får del av den med det system vi har ? 

                    .                          

Våra valda  politiker har i sitt förtroendeuppdrag  lätt att sparka kommunchefer med hänvisning till att personkemin inte stämmer. 

Men att man slarvar bort 620 000 kr på ett bräde för att man inte riktigt räcker till i de arbetsuppgifter man har att sköta och hålla den budget man får till förfogande det verkkar inte beröra våra politiker det minsta. Vad jag vet så har man inte lyckas hålla budgeten på Örnäs de senaste tjugo åren utan här har man kommit med förslag på miljontals kronor i investeringar utan att komma närmare en lösning för att få  lönsamhet i verksamhetem .

 Har det varit ett börsbolag så har både den som kommit med förslagen och ansvarig för verksamheten fått gått för länge sedan. Även direktören för företaget har nog styrelsen ansett inte hålla måttet för att fortsätta leda företaget med de prioriteringar i investeringarna.   

I politiken där är personkemin ett fullgott skäl att få sparken men  om man slarvar bort våra skattepengar på ohållbara projekt som i grunden bottnar i en saknad kompetens för sitt uppdrag, en nonchalans mot sina uppdragsgivares pengar ( skatterna ) där uppdragsgivarna i det här fallet är medborgarna ,det ger ingen reaktion på förändringar i ledningsverksamheten.  

Måste nog säga att prioriteringar man gör i sitt ledarskap skvallrar om en konstig inställning till det uppdrag man fått av medborgarna  där man mer fokuserar sig på sitt eget välbefinnande i sin roll som ledare för kommunen ( personkemin) än hur våra gemensamma resurser används i verksamheterna på ett ekonomiskt hållbart sätt.

Bara dessa två klavertramp av våra  ( s ) politiker har i år kostat medborgarna närmare två miljoner , pengar som kommit till betydligt mer nytta i vår kärnverksamhet.

 Att man inte skäms för sitt ledarskap.

Och att få våra politiker att be om ursäkt till medborgarna i hur dåligt man förvaltat våra gemensamma resurser det är väl inte att tänka på eller `?      

Detta skrevs i bloggen för ett år sedan

Trender kommer och går. Nu har pendeln svängt över hur vi vill att våra hem skall se ut och fungera igen.  Allrum där kök och  aktiviteter med arbetsrum har varit en trend  där den sociala gemenskapen skall frodas och där hela familjen är tänkt skall delta , där matlagning verkar vara det som är huvudsysselsättningen i hemmen enligt media.

Blir jag bortbjuden så betackar jag mig för att delta i den gemenskap där matlagning och vindrickande är den sociala medelpunkten i sammankomsten, där man sen skall sitta och äta i matoset  och där kvarlevorna efter bataljen med maten i form av disk och allmän stökighet sätter en kaotisk prägel på hela rummet. Men det är väl så att TV med alla  inredningsprogram sätter sina spår i hur vi vill att våra hem skall se ut med influenser som kanske inte alltid är så genomtänkta.

Och alla dessa kuddar som slängs ut lite här och där i olika färger.  Och var skall man förvara alla dessa, som  många inredare älskar att förse våra sängar med, när det är dags och krypa ner. Nej tackar vet jag ett kök  som man kan stänga om sig både när man lagar mat och när man har dukat för måltiden i en separat matplats som kan vara intrigerat i ett vardagsrum , eller för sig för de som har plats. Rum som man kan stänga in sig i när man vill arbeta eller se på TV.

Vi har dessa matprogram som i stort sett varje kanal skall stoltsera med i sitt utbud och där matlagningen mer har övergått till en konst där tidsperspektivet lätt glöms bort i alla krångliga  maträtter som erbjuds tittarna. Själv lagar jag mat för att stilla min hunger och har varken tid eller lust att tillbringa mer tid i köket än nödvändigt.  Det finns förträffliga halvfabrikat i stort sett all mat som  våra mataffärer  erbjuder och som man kan laga  goda måltider av.

Svd  24/ 8  Stockholmsnatt av Pelle Forshed och Stefan Thungren.

Vin i alla möjliga varianter som i tv många gånger presenteras av lulliga programledare  där både färg och jord och ålder sätter sina smaksensationer av vinet som kommer från druvorna.  En provsmakning, analysering av varifrån vinet kommer, och vilken sorts druva som är pappa till smaken innan man kan ta för sig  och njuta av varan, är ett måste. Själv har jag svårt att förstå vitsen med att köpa vin för 500 kr flaskan när man kan få vin med god smak för 50 kr.  Så lite av snobberi ingår nog också den vinkultur som har frodas nu under ett antal år och där också en vinkylare med olika temperaturzoner, helst inmonterad på en väl synlig plats för att få mottaga gästernas beundran för denna är den nya innegrej  som är ett måste för många som vill framstå som en vinexpert.

Claes Erikssons vinprovarparodi. ca 2.5 min

http://www.youtube.com/watch?v=_7FUjALsFOU&feature=b-vrec

.

Själv tycker jag att ett glas öl eller varför inte ett glas mjölk kan serveras till maten, där behöver man varken veta var kon  går och betar eller ålder  eller vilken ras den tillhör och  det smakar lika gott oberoende var den kommer ifrån.       

Det var för några år sen när vi fick för oss att hälsa på Kungen ute på Drottningholm. Tyvärr kom vi inte närmare än så här. Den röda bojen framför båten markerar begränsningslinjen till slottet. Nervös Säpo personal med beväpnade vakter gjorde sig synliga vid starandkanten ut i fall att. Vi ankrade upp i viken framför slottet den natten. Tyvärr så fick vi ingen invit att hälsa på.

Något man då och då blir påmind om är sin ålder vid fyllda 67 år, inte av någon, utan att man själv börjar komma till insikt om förhållandet i den vardagliga verkligheten. Varje vecka kör jag ett av mina barnbarn- Erik- till tennishallen, där han sen 5 års åldern tränat och spelat tennis, han är nu 9 år.

På läktaren finns det ett pingisbord, där han med andra före tennisträningen, bruka spela pingis på skoj innan man får gå ut på banan och träna. Han och hans kompis spelade och jag sa på skämt att jag möter segraren. Killen som Erik mötte var 3 år äldre så jag förväntade mig att han skulle stå för motståndet. Själv ägnade jag mig åt att följa tennisspelet på banorna och observerade inte bordtennisspelet vid sidan om.

 "Farfar vi är klara du skulle ju möta segraren säger Erik " Jag gick fram och sträckte ut handen efter hans racket.  Det är mig du skall möta säger Erik samtidigt som han  spänner ögonen i mig  med en överlägsen min.

Saken är det att jag för ca 1 år sen spelade mot honom där jag tog det mycket lungt för att inte totalt förstöra hans själförtroende. Själv anser jag  mig ha ett någorlunda bollsinne som gör att jag i de flesta bollsporter klarar mig hyfsat utan för den skull vara aktiv.

Den  ödmjukhet som jag visat honom för att behålla  självkännslan och självförtroende förra gången vi spelade, det fanns det inte ett spår av i hans spel mot mig när han totalt utklassade mig med 11-0. Chockad av utgången  ser jag följderna av det hela framför mig, aktoriteten totalt bortblåst, jag ser när han  med stolthet i rösten berättar för sin pappa när han kom hem, jag slog Farfar i pingis han hade inte en chans.

Och sen kommer gliringarna som ett brev på posten "Jasså du får stryk i pingis du av en nioåring , det trodde jag inte om dig " 

Men vänta du din snorunge det tar minst 2 år innan du slår mig i tennis - hoppas jag-

Här har vi Erik som tennisspelare. Kan jag klara mig i två år till tro ?