Nyårslöften är väl rent brottsligt mot en själv

Nytt år, nya  misstag ? 

Efter en intensiv Julafton med besök hos en av våra döttrar i Bengtsfors där en stor del av släkten var på besök med Jul lunch, Kalle Anka och julklappsutdelning så blev mellandagarna en kamp på att försöka ta tillvara och äta upp resterna av julbordet  innan senast datum inträffar..Nyårsafton blir same presidium som de senaste tjugo åren, en helafton med  TV::n som  sällskap .  Det finns inga nya år var det någon som sagt utan tiden knallar i väg i sin gamla lunk. Det är vi människor som i vårt byråkratiska nit delat in tiden i lämpliga portionsbitar.

Och att för varje nyår få bekräftat att tiden rinner i väg utan vi har chans att kunna kontrollera hastigheten. Tänk att det har gått 20 år sedan millenium skiftet som man hade så stora förväntningar på att få uppleva.

 Nu verkar det som om tiden rinner allt fortare ju äldre man blir. Om det är för att man är pensionär, dagarna är sig i stort sett lika och där fasta aktiviteter under veckorna håller reda på dagarna. Måndag, onsdag och fredag är spikade på morgonen i stort sett året runt för min egen del med fysisk träning , men det betyder inte att jag för den delen till 100 % har koll på vilken dag det är. Och det där med nyårslöften som man aldrig lyckas uppnå utan bryter i regel veckan efter. Så nu inskränker jag med att lova något under en tidpunkt som aldrig inträffar. Så mitt nyårslöfte blev i år att jag lovar att inte dricka en droppe sprit vid varje solförmörkelse under det kommande året. Alla andra nyårslöften är väl rent brottsligt mot en själv.

Så var det där med snön, vara eller inte vara. Min hustru och jag har olika uppfattningar om snö och kyla. Hon ser framför sig att kunna ta fram sparken och gå promenader där snön knastrar under skorna och naturupplevelse med snön som hänger på träden . Medan jag i min inre syn ser snöskottning i tid och otid, igensnöade bilar som ibland kan vara svårstartade, ökade uppvärmningskostnader, för att inte tala om denna spark som min hustru skall ha fram och som efter varje år när den inte används kommer längre och längre in i förrådet och skall grävas fram med en massa och svordomar och försök till övertalning till att skippa sparken för i år.

Längdskidåkning är också vi har olika uppfattning om. Själv slutade jag med längdskidåkning innan jag ens börjat. Det var när vi bodde i Dals -Ed för mer än 35 år sedan när jag fick för mig att motionera med längdskidåkning.  Ett besök hos Göstas Sport inhandlades ett bar skidor med all utrustning. Samma dag på kvällen i elljusspåret så blev det premiär .  Djupa spår och i en som jag uppfattade brant nerförsbacke i slutet på banan, skidorna fastnade i spåret och jag föll framåt och en skida gick av.

Lite skamsen så uppsökte jag Gösta dagen efter och undrade lite försynt om jag inte kunde få köpa en skida. Efter lite övertalning så gick han med på det. Nästkommande kväll helt övertygad att incidensen med den brutna skidan var en engångsföreteelse.  Men vad jag bedrog mig. I samma backe hände det som inte fick hända när där  proceduren upprepades med samma resultat, ytligare en bruten skida.  Något moloken och ett ordentligt skratt från Gösta när jag dagen efter inhandlade skidan som blev över. Sedan dess har jag inte rört en längdskida och får kalla kårar när jag tänker på den misslyckade premiären. Ett par gula Sundinskidor finns nu i förrådet, den ena har gått ca 2 km den andra är ny oanvänd.  

tn.      

Som pensionär kan det där med att dra klockan fram och tillbaka under året göra detsamma. Bilens klocka har numera sommartid året runt för när jag  tar mig tid för att ställa om så har vi närmat oss en ny omställelse som gör att hela proceduren känns onödig.

Nu när man äntligen har lärt  sig åt viket håll framåt eller bakåt genom att ha trädgårdsmöblerna som exempel. På våren då tar man fram möblerna alltså drar man fram klockan. På hösten drar man tillbaka desamma.

Nu har  tidförskjutningen fått en helt annan innebörd genom att man får en påminnelse om  vad man skall göra med utemöblerna. I dag gick jag ut och ordnade till så att de kom bort, fastfrusna och har inte påminnelsen om att dra tillbaka klockan så har nog möblerna fått stå kvar en tid till. 

Förr hörde man att tidsförändringen var till för bönderna så att de skulle kunna få längre  ljusa timmar på morgonen för att kunna anpassa sig till mjölkhämtaren. Men nu när vi snart inte har några bönder och de som finns kvar  så är det korna som bestämmer  när de skall mjölkas  av robotarna  och mjölken den hamnar i kylrum och kan hämtas när som helst på dagen.   Så frågan är varför har vi fortsatt med att dra  klockan fram och tillbaka år ut och år in .

Vi får vara glada för att vi inte bor i Kina. Där har man en helt annan syn på tiden.

En man i Kina  ringde 4 min och 48 sekunder innan det nationella inträdesprovet för  universitetsstudier  skulle  ha slutat. Nu har 54-årige Xiano Yulong dömts till ett års fängelse  för förseelsen .. Rapporterar nyhetsbyrån Xinhua.  Den akademiska kvarten den förekommer tydligen inte i Kina.

På tal om tid.

Bortsett från att vi inte längre kan åka båt i Åmålsån så  verkar tiden stått still i flera hundra år runt bron..  

Den utdöende arten där många håller på att bli frånsprungna av teknikens allt snabbare utveckling. Många kommer att bli helt isolerade när hela samhället är uppbyggt på att man är uppkopplad dygnet runt för att få den service som man var van vid före dataålderns intrång i människornas vardag.    

Läste ett bra kåseri av journalisten Calle Norlèn 47 år i Tara  den nya kvinnotidningen som raljerade över våra kunskaper som med tiden blivit helt ute .

Vi är den sista generationen som...

Köper cd-skivor. Fysiska alltså i plastfodral.

Köper eller hyr dvd. Alla laddar ner. Vilket vi inte ens vet hur man gör.

Har särskilda möbler för film och skivsamlingar

Sätter oss vid tv:n när programmet börjar,  vi slår upp tvtablåerna i papperstidningar. När programmet är slut,  följer vi inga eftersändningar på nätet .

Vi vet inte hur man gör.

Sätter oss ner framför datorn för att "gå ut på nätet " Där kollar vi mejlen, kanske betalar räkningar och kopplar ner efter en kvart.  Människor under 40 är uppkopplade dygnet runt

Hämtar kataloger från resebyrån för att sitta och planera semestern, Ja, som överhuvudtaget går till en resebyrå.

 Hade lånekort på bibloteket

Skickar vykort i stället för mms när vi är ute och reser

Postar inbjudningskort

Vet hur man använder en telefon med snurrskiva, hur man sätter in en film i en  kamera och vet vad man gör med tipp-ex

Gick ut och dansade för att träffa partner,  dvs före match.com och liknande dejtingsajter. Då visste man efter en sekund om man tände på utsidan,  man fick sedan ägna veckor åt att ta reda på insidan.  Nu är det tvärtom man ägnar veckor åt insidan för att sedan bli besviken på utsidan på en sekund.

Har hemtelefon inte för man vet varför den står där och kostar abonnemangsavgift.

"när vi äntligen lärde oss programmera videon, försvann VHS formatet. Sen dess trycker vi bara på lådvinsknappen"

" våra kunskaper är snart värdelösa, vårt beteende bisarrt, våra livsstilar museala"

Det är bara en tidsfråga innan vi behöver etnologiska tolkar för att människor under 20 överhuvudtaget ska förstå vad vi säger, vad vi gör och varför. Vi är den utdöende arten konstaterar Journalisten Calle Norlèn i sin krönika i Tara.

Det här skrevs för 8 år sedan i bloggen.

Det var en gång en liten kommun där arbetslösheten var väldigt hög. Kommunens skatt var en av de högsta i landet. Politiker och tjänstemän lade sina kloka huvuden ihop för att lösa problemen. Vi måste locka hit företag och göra oss kända så övriga landet får reda på att vi finns.

En tjänsteman kom på iden att en tävling om världens bästa stad, det ställer vi upp på. Sagt och gjort, en tävling som resulterade i en andra plats som gav eko i övriga världen där marknadsföring för miljoner kom den lilla kommunen tillgodo. Trots all PR så fortsatte den negativa spiralen neråt. . De kloka kom fram till att det inte räckte med PR för miljoner. Vi måste satsa vidare och få ändå mer PR.

Vid den tiden lade bluesföreningen fram ett förslag om att överta hamnterminalbyggnaden och göra

om detta till ett bluespalats med tinnar och torn, med sviter för gästande bluesstjärnor. Det var inte svårt att övertala kommunstyrelsens ledarmöte, halva styrelsen var medlemmar i föreningen. Tyvärr för bluesvännerna kom en lokal företagare och grusade planerna på ett palats genom att visa sitt intresse för ett marint centrum i samma byggnad. Inte ens denna satsning med musik och ytterligare PR för miljoner räckte.

Den lilla kommunens kräftgång fortsatte, företag flyttade ut arbetslösheten fortsatte att öka.  Man tillsatte till och med en utvecklingschef. Skulle ordförandena i våra idrottsföreningar med kontakter i de politiska leden komma med lösningen?  Den mäktiga fritidslobbyns argument att varje krona som investerades i fritid skulle ge tusenfalt igen, svalde den politiska ledningen med hull och hår att de i ren desperation, byggde ett ridhus, bollhall, en slalombacke köptes, campingen utökades, konstgräsplan kom till, En rundbana för skidåkarna med konstsnö slank med i

investeringsivern.

Man satsade på att göra om staden till ett fritidsfiskecentrum, Man investerade miljoner på örnäs camping, man byggde laxtrappor och förändrade den lilla ån som förut varit en plats för fritidsbåtar till en grund fors med porlande vatten för att locka hit vänerlaxen  att leka . Allt rann ut i sanden eller vattnet när det visade sig att det blev en felinvestering som mycket annat i den lilla kommunen där tuta och kör så får vi se vad som händer principen utan den minsta koll eller efterföljning av var investeringen till slut fick för resultat.

Att man inte fick råd med arbetskläder till de kommunalanställda eller efterrätt till de gamla då detta inte uppfattades som någon framtidssatsning ansåg våra politiker.

Trots de enorma investeringarna flyttade ungdomen ut, befolkningen fortsatte minska. Till slut blev det bara pensionärerna kvar, världens lyckligaste med tillgång till alla dessa fritidsanläggningar. Vård och omsorg då?

 Politikerna i den lilla lilla kommunen visade sig väldigt framsynta, pensionärerna ägnade sig åt alla dessa fritidsaktiviteter som golf, tennis, simning i badhuset, spelade fotboll på konstgräsplan och på de dussintal gräsplaner som låg utspridda i den lilla lilla kommunen, man åkte skidor på vintern.  Pensionärerna levde längre och längre med all den friskvård som erbjöds i de investerade fritidsanläggningarna. Helt plötsligt så fanns det inget behov av vård och omsorg längre och tur var väl det för alla resurser gick åt att underhålla och driva alla dessa anläggningar. Sagan slutar som sig bör, alla levde lyckliga i den lilla lilla kommunen i oändliga tider. 

Not: Tyvärr så visar det sig att alla dessa investeringar fortfarande kräver kapital år 2017. Miljoner pumpas fortfarande in för att hålla investeringarna vid liv. En investeringsiver i fritidsanläggningar som jag vill påstå inte en enda fått det ekonomiskt utfallet som presenterades för fullmäktigeledamöterna för att ta beslutet för investeringarna. Här var det inte tal om underhåll eller någon form av utvärderingar, nej här var det tuta och kör så får vi se vad som händer.

 Det är lätt att sparka tjänstemän men hur får medborgarna möjlighet att sparka ut de politiker som tagit alldeles för lätt på sitt på sitt förtroendeuppdrag att förvalta våra gemensamma tillgångar på ett anständigt sätt? Det kvittar hur illa man förvaltat vår lilla kommunens gemensamma tillgångar så återkommer de på valbara platser år ut och år in vid kommunalvalen.

not : Nu år  2017 förlitar sig våra politiker på att mottagande av flyktingar skall ge ett lyft för kommunen eller inköp av restaurangbyggnader för att hålla en turistnäringen vid liv, en näring som varit döende de senaste 50 åren och aldrig återuppstått trots alla investeringar alla tillsatta tjänster med olika titlar som vid tillträdandet visar stor optimism men alltefter tider går får inse att det räcker inte bara med att tro man skall också ha ett hållbar idé för att lyckas. Kommuninnevånarna i den lilla kommunen går fortfarande och väntar på att få valuta på alla skattemiljoner som våra politiker frikostigt satsat på turismen.

Evenemang i olika skepnader har också blivit populärt där tjänstemän tillsats i den lilla kommunen för att roa medborgarna och för att få handlarna på gott humör.. 

tn

,   Det här var 1988 ,jag och min hustru tillbringade tre veckors semestersegling  i Stockholms skärgård efter det att jag seglat Gotland runt .Vi var på väg hem och Nynäshamn var vår tänkta destination.På väg ner mot målet så passerade vi inloppet till Berga örlogshamn, centrum för vår örlogsflotta då. Jag fick plötsligt för mig att jag skulle ändra vår rutt till mer inomskärsupplevelse. Vi har redan gått förbi den prickade farleden in till Berga så min ambition var att försöka ta mig in i området via ett oprickat område. Framför - ca 100 m - låg en fiskebåt med kurs mot det område som jag uppfattade som en tänkt angöring in i området.

 Sagt och gjort vi tog samma kurs som fiskebåten med förhoppning att fiskaren var så förtrolig med området så att vi inte skulle åka ut för en grundstötning

 Efter ca två distansminuter så skildes våra vägar fiskebåten lade kurs norrut mot Berga medan jag skulle söderut mot Nynäshamn via den fjord som nu uppenbarades framför oss.

 Detta var i juli det var vindstilla, vi gick för motor, min fru låg i sittbrunnen och solade. Jag uppskattade att ca fyra distans var sträckan över fjorden så jag meddelade min hustru att jag ämnade ta toaletten i besiktning. Jag la in automatstyrningen och befallde, med den auktoritet som befälhavare jag var på båten, skärpning av utsikten framåt. Jag har inte mer än satt mig på muggen då jag hörde ett propellerljud som närmade sig.

 Ni som har båt vet ju att ljud under vatten fortplantar sig och hörs väldigt tydligt inne i båten. Jag var precis klar med min uppgift när min hustru sticker ner huvudet och säger. Det står en karl här ute och skriker i en tratt, vi låtsas inte om honom så kanske han försvinner säger min hustru, en någon underlig kommentar visade det sig. Jag sticker upp huvudet ur sittbrunnsöppningen och finner att långsides ligger en ca fyrtiometers patrullbåt med fem man i full stridsutrustning siktande med varsin skarpladdad kåpist mot oss.Uppe på kommndobryggan står det en man med en massa ränder på axlarna och ryter i sin tratt. Vad faen gör ni i militärt skyddsområde. Jag tittade på sjökortet som låg på sittbrunnsbordet, jäklar, då först upptäckte jag den inringning som fanns utmärkt på sjökortet som omgärdade det område som vi låg mitt i. Du förstår, jag hann inte längre förrän han replikerade i sin tratt, jag är faen inte du med dig. 

Nu är det så att jag i alla tider som värmlänning jag är, konstaterat att bred värmlänska öppnar de flesta dörrar i olika situationer, så jag replikerade med att säga "Ja ä värmlänning från Arvika och tockenadära streck på karta dä har vi inte däroppe i fjorn. Dä ä inte så gött för en annan och komme te stockholm och begripe allt ni hetter på och skriver på  karta." Jag såg att han vände sig om och

samtalade med fartygschefen som stod bredvid så skrek han i tratten. "Din förbannade bonnjävel försvinn närmsta vägen ut ur området" och jag tyckte mig se ett leende bakom tratten. Nu var det så att vi kunde fortsätta på samma kurs. Några hundra meter längre fram så förstod jag uppmärksamheten från militären då det berömmda bergshangaret för ubåtar dök upp på babordssidan. Detta var en tid då det sågs ryska ubåtar överallt i skärgården. När vi kom ur området så fanns det en tydligt markerad led runt området, skyltat med texten "vid överträdelse av denna avgränsning vite av 3000 kr." Men det var väl ingen militär som kunde drömma om att en bondjävel från Värmland skulle ta sig in bakvägen utan att stöta på några informationsskyltar.

Vi kan ju hoppas att inte ryssarna kom på samma idé.                            

Världens kortaste skidkarriär.

Året var 1975 , det var på den tiden det fanns snö runt knutarna och is på småsjöarna . Jag bodde i Dals-Ed i Dalsland, en kommun som med sin natur och storlek var en utmärkt ort att växa upp i med barn före tonårsperioden. Själv var jag trettioett år med en period där mitt arbete tog en stor del av dygnets timmar i anspråk och där den vintriga sportsysselsättningen blev lite bandyspel med ortens bandylag. Här förekom det inga träningar i någon större utsträckning utan här samlades man till match och spelad , så var det bra med det.

Själv hade jag spelat ishockey ett tiotal år i min hemort Arvika så jag saknade att få köra slut på kroppen i ett träningspass. Inte lång ifrån där vi bodde fanns det ett elljusspår med bra förutsättningar för längdskidor.

Mina söner hade genom skolan fått delta i skidtävlingar och lite puffning från deras sida så beslöt jag mig för att prova på längdskidor som motionsform.

I Göstas sport, ortens sportaffär, inhandlade jag ett par gula Sundinskidor med stavar och specialskor som var anpassade till bindningen. Med lite information om vallning i bagaget så åkte jag upp till elljusslingan för en första skidtur med utrustningen.

Nu skall man komma ihåg att skidor var jag i princip nybörjare på för jag hade ägnat mig åt annan vinteridrott sedan tonåren, då fanns så mycket tid åt något annat. Nåväl, med nyvallade skidor bar det väg i perfekta spår, minus fem grader och vindstilla , förutsättningarna för en lyckad debut kunde inte bli bättre.

Men tyvärr i slutet av banan så fanns det ett nerförsbacke med djupa skidspår där jag satt som fastklistrad i spåret utan varken broms eller annat att ta till för att hindra den ökade framfarten. Det hela slutade med att jag tappade balansen i den för mig höga farten, stupade som en nyhuggen fura i marken med följd att en skida gick av.

Skam den som ger sig tänkte jag vilket gjorde att det blev ett nytt besök i sportaffären dagen efter där jag med stor övertalningsförmåga lyckades få köpa en ny skida av samma märke.  Slutrepliken i den affären  från affärsinnehavaren, jag får väl spara den andra skidan för du dyker väl snart upp igen .

Nästa dag i elljusspåret samma perfekta yttre förhållande i samma backe, tappade balansen på samma ställe , samma skida gick av . Dagen efter gick jag in till Göstas Sport köpte den andra skidan och fick bjuda på det skratt som blev reaktionen när jag dök upp och slutförde min kompletering av utrustning med ännu en skida. Samidigt som jag också avslutade min korta skidkarriär med att gömma undan de nästa n obegagnade skidparen och skidskorna i källaren för gott.

40 år gammal längdskidutrustning lite använd , ca 1 tim        　  

Ps Jag började sedan med slalomåkning smed  resten av familjen där jag åkte omkring i en lien buss med hustru , 4 ungar , hund och en massa skidutrustning på vintrarna där vi besökte skidbackar i omgivningen på helgerna. Att det sedan blev en strulig början också på den karriären, men det kan vi ta en anna gång  .

Sista ordet är väl inte sagt i den här frågan, men som vanligt så  handlar man först och tänker sedan SOM  ofta i politiken. Det finns det hur många exempel som helst på  både i kommunal som rikspolitiken. Är hela vallöftet som vänstern kör med att ta bort vinsterna i välfärden ett slag i luften för att värva röster, ett löfte som sedan inte går att realisera på grund av grundlagen och EU regler ? 

TN 

Grundlagen skyddar skolbolagens vinster.

Politiska partier i båda läger tävlar om vem som kommer att tygla vinstjägarna i välfärden mest. Men SVT:s granskning visar att ägarna sannolikt efter valet kan fortsätta tjäna pengar och bestämma vad de ska göra med vinsten. Både egendomsrätt och EU-rätt kan stoppa politikernas försök att begränsa välfärdsbolagens vinstjakt.