Detta skrevs i bloggen för ett år sedan

Trender kommer och går. Nu har pendeln svängt över hur vi vill att våra hem skall se ut och fungera igen.  Allrum där kök och  aktiviteter med arbetsrum har varit en trend  där den sociala gemenskapen skall frodas och där hela familjen är tänkt skall delta , där matlagning verkar vara det som är huvudsysselsättningen i hemmen enligt media.

Blir jag bortbjuden så betackar jag mig för att delta i den gemenskap där matlagning och vindrickande är den sociala medelpunkten i sammankomsten, där man sen skall sitta och äta i matoset  och där kvarlevorna efter bataljen med maten i form av disk och allmän stökighet sätter en kaotisk prägel på hela rummet. Men det är väl så att TV med alla  inredningsprogram sätter sina spår i hur vi vill att våra hem skall se ut med influenser som kanske inte alltid är så genomtänkta.

Och alla dessa kuddar som slängs ut lite här och där i olika färger.  Och var skall man förvara alla dessa, som  många inredare älskar att förse våra sängar med, när det är dags och krypa ner. Nej tackar vet jag ett kök  som man kan stänga om sig både när man lagar mat och när man har dukat för måltiden i en separat matplats som kan vara intrigerat i ett vardagsrum , eller för sig för de som har plats. Rum som man kan stänga in sig i när man vill arbeta eller se på TV.

Vi har dessa matprogram som i stort sett varje kanal skall stoltsera med i sitt utbud och där matlagningen mer har övergått till en konst där tidsperspektivet lätt glöms bort i alla krångliga  maträtter som erbjuds tittarna. Själv lagar jag mat för att stilla min hunger och har varken tid eller lust att tillbringa mer tid i köket än nödvändigt.  Det finns förträffliga halvfabrikat i stort sett all mat som  våra mataffärer  erbjuder och som man kan laga  goda måltider av.

Svd  24/ 8  Stockholmsnatt av Pelle Forshed och Stefan Thungren.

Vin i alla möjliga varianter som i tv många gånger presenteras av lulliga programledare  där både färg och jord och ålder sätter sina smaksensationer av vinet som kommer från druvorna.  En provsmakning, analysering av varifrån vinet kommer, och vilken sorts druva som är pappa till smaken innan man kan ta för sig  och njuta av varan, är ett måste. Själv har jag svårt att förstå vitsen med att köpa vin för 500 kr flaskan när man kan få vin med god smak för 50 kr.  Så lite av snobberi ingår nog också den vinkultur som har frodas nu under ett antal år och där också en vinkylare med olika temperaturzoner, helst inmonterad på en väl synlig plats för att få mottaga gästernas beundran för denna är den nya innegrej  som är ett måste för många som vill framstå som en vinexpert.

Claes Erikssons vinprovarparodi. ca 2.5 min

http://www.youtube.com/watch?v=_7FUjALsFOU&feature=b-vrec

.

Själv tycker jag att ett glas öl eller varför inte ett glas mjölk kan serveras till maten, där behöver man varken veta var kon  går och betar eller ålder  eller vilken ras den tillhör och  det smakar lika gott oberoende var den kommer ifrån.       

Här har vi samma fastighet sedd från Strandgatan. 

Flygfoto från kanske 1940 talet. Här ser man gamla bryggeriet till vänster om det nuvarande byggnaden.

 . Vi ser fortfarande att fokuset på vad som är viktigt för Åmåls fortlevnad fortfarande lyser med sin frånvaro i politikernas syn på hur man skall lösa den nedåtgående trenden med hög arbetslöshet, minskad befolkning och utgifter som inte står i relation till skatteintäkterna. Här tror man fortfarande på besöknäringen med jippon för att locka hit gäster som skall spendera sina pengar på konsumtion i Åmål är en del av lösningen.

Resultatet är nerslående med facit i hand. Fortfarande flyr köpmännen Åmål på grund av dålig lönsamhet och lämnar stora spår i tomma lokaler efter sig i Centrum. Men fortfarande så stönar sig visoinärerna kvar i konceptet med ökad satsning på besöksnäringen när man så tydligt med  facit i hand kan se resultatet av det hela.

Men som en tjänsteman utryckte sig att har vi inte gjort dessa satsningar så har kommunens utveckling varit ändå sämre. Hur man kan komma  fram till en sådan analys av läget är det nog många som frågar sig. Kanske det ändå speglar tänket i de kommunala förvaltningarna där man tydligen tror sig kunna visa upp resultatet med sådana argument antingen går det åt fanders men man med det synsättet ändå översätter det till något positivt att det ändå kunde gått ändå sämre om man inte gjort satsningen.   Jag skulle vilja se den företagsledare i näringslivet som godtagit den förklaringen vid en investering som inte fick den förväntade resultatet.  I kommunala förvaltningar är det nog mer vanligt än undantag med sådana slutresultat av visionerna.  Åmåls kommun är ett lysande exempel på detta.    

Detta skrevs för ett år sen i bloggen

 Höj  blicken  och hys hopp är rubriken i dagens visionsdrömmare Anders G. Larsson.

Visionärerna i kommunen har nu vaknat till och låter PD:s läsare genom Synpunkt få ta del av drömmarna för att få Åmål på fötter.

Förutom varmbassäng på Örnäs, utbyggnad av campingen där väl Örnäsvallen får  offras för den goda sakens skull , ett kulturcentrum runt gamla kyrkan , konstfrusen isbana i centrum, rivning av Marinan och ett hotellkomplex i anslutning till Seaside så har vi nu fått en Smögenbrygga och ett spa hotell med äventyrsbad där en rivning av Örnäs restaurangen  är en del av projektet.

Att sen Anders G Larsson förordar en rejäl sänkningen av kommunalskatten i det ekonomiska tillstånd Åmål befinner sig i för närvarande kanske ändå speglar att skribenten inte riktigt ligger i fas med verkligheten när han ger uttryck för sina visioner.   

Byggandet på Måkeberg är väl inte längre någon vision utan kommer väl att sättas igång så fort medborgarna som är direkt berörda fått säga sitt, en medborglig rätt som är en del av vår demokrati men som tydligen inte faller dessa ja eller visionstyckare i smaken förstår man med all denna galla som spys ut över Drakens hyresgäster när de ger utryck för sin frustration i överklaganden över  byggprojektets utformning som direkt berör deras boendemiljö.

Håll käften och gör som vi säger är nog en dålig utgångspunkt för att få förståelse för sina visioner nu och i framtiden.

Vi  får väl ta till oss dessa visionärers tyckande i frågan. Men sanningen är väl att ibland har man svårt och avgöra om det är  i ironiska ordalag man ger sig in i debatten eller om man verkligen menar allvar i sina inlägg.   

Stora rubriker i Pd på första sidan - Kommunen lovar rädda Bluesfesten - Michel Karlsson anser att bluesen är av stor betydelse för sommar-Åmål.

Lite längre bak i PD läser vi att Megtec gör sig av med 15 verkstadsarbetare.

Om Bluesfesten av någon anledning får lämna in så har det marginell betydelse för Åmål som kommun. Vi mister en sommarfest som inte sätter ett enda negativt spår i den kommunala ekonomin, vi går miste om en upplevelse som många uppskattar, vi mister några rader i pressen om vad som händer i Åmål, det som många tror är så viktigt för Åmåls överlevnad.

Metecs nerdragning i arbetsstyrkan  är ytligare en spik i kistan för Åmåls överlevnad som kommer att sätta betydligt större spår i kommunen verksamhet i framtiden.

Sanningen är väl att Bluesfestem i Åmål är en parantes i Åmåls historia som förr eller senare kommer att dö ut när nya generationer, ny musiksmak sätter sina spår i intresset. Så Michael Karlsson (s) du skall nog vara försiktig att spendera våra skatter, med en skattesats som är en av Sveriges högsta, på projekt som ligger långt utanför kommunens åtagande i kärnverksamheten .

Det går inte i längden att hålla på och investera i suspekta projekt där man hänvisar till att det är bra för kommunen när våra gäster spenderar i våra affärer och matställen, ett indirekt gynnande av enskilda näringsidkare som i princip är förbjudet enligt kommunallagen.

Här driver man camping med subventionerade priser för att gynna våra näringar i kommunen, samtidigt som man går in i restaurangbranschen med kommunala pengar med konkurerar med de samma, tala om att prata med kluven tunga.

Så Bokdagar och Bluesfest det stärker inte kommunens på något sätt och kommer heller inte sätta ett enda negativt spår i den kommunala verksamheten än att  besökare  och boende i kommunen mister en upplevelse som många uppskattar om man får slå igen. När en fabrik drar ner och flyttar tillverkning till annan ort och friställer 15 personer, det sätter verkligen spår i kommunens ekonomi när skatteintäkterna minskar.

 Som nyhetsvärde i en lokaltidning så är bluesen vara eller inte vara betydligt viktigare förstår man efter rubriksättningen och på vilken sida nyheten hamnar på  i PD.

Villa i Berga brann under natten

ÅMÅL

          läs mera:    http://www.nwt.se/dalsland/article1362928.ece

Köpingen Seffle när förra seklet var ungt

J.F Jansson var butiksägare när bilden togs runt år 1900. I den vänstra lokalen höll sockerbagare Carl Anders Rohdin till under sin första tid i Säffle. Huset till vänster inrymde August Olssons skoaffär.

Huset ovan ersättes 1904 när kvarnägare Emil Nilsson lät bygga det stora hörnhuset. 1916 flyttade Wermlands Enskilda bank in i bottenvåningen.

Här har vi Kvarnägare Emil Nilsson stående till vänster i översta raden. Hans hustru Anna Sofia Nilsson längst ner till höger på bilden. Övriga är syskon till Emil med familjer. Kortet är taget 1921

Här har vi kvarnen som Emil Nilsson drev i många år. Han drev också Ångbageriet i kvarnbacken .

1904 inrymdes Seffle ullspinneri och J.M Svenssons hatt och mössaffär

Seffle Ullspinneri startades av Per Enger 1897 som kom från Skåne och var Köpingens första industri.

Maskinerna drevs av en koleldad ångmaskin och där den svarta röken utgjorde en konflikt med grannarna. Han flyttade verksamheten till Åmål I början av 1900 talet..  

Fabrikör Per Enger ( 1871-1947) med sin nyblivna hustru Hulda Igel ( 1872-1942). Året är 1899  

SvD KULTUR

BERGLINS SÖNDAG