Charlott Sjöman

22 januari 2012 12:53

Isf skall jag som sjuksköterska också kunna tjäna upp till 50 000kr. För man måste jobba i vården själv för att förstå hur mycket knepiga situationer, anhöriga, patienter som vi dagligen kämpar med. Fysiskt tungt och psykiskt tungt. Gå hem från jobbet och känna att det var tur att ingen mer blev dålig ikväll för då hade det gått åt skogen är ingen rolig känsla. Att arbeta med en ständig puls på 120-130 för man springer fram i korridoren, ja det är ingen varaktig arbetssituation. Att gå från 21500 kr till 22700 kr på 3 år är heller ingen vidare löneutveckling efter 3 års studier.

Göran Stenhammar

22 januari 2012 12:59

Är det viktigast? Jag jobbar med livsmedel och tjänar 21700 i månaden i grundlön. Om de stänger skolorna så överlever du i tre veckor men inte utan mat. Varför ska vi tjäna så dåligt? Det här tjafset att "vi" är så viktiga är förlegat, försök istället hitta någon yrkesgrupp som är "oviktig", lycka till!!!

Maria Jönsson

22 januari 2012 19:17

till Charlotte Sjöman

Fast lärare är ändå grunden till allt, hur skulle du ha kunnat plugga till sköterska om det inte funnits lärare?

Argus

23 januari 2012 01:30

Maria, där hade du väl lite otur när du tänkte. Kan du svaret på om ägget eller hönan kom först så håller jag med dig.

Det går ju att fortsätta i oändlighet med ditt resonemang.

Tur det finns snickare, elektriker, murare, plåtslagare, etc, etc för att bygga skolor och sjukhus.

Tur att det finns kläder. Annars skulle man väl frysa ihjäl i den här kylan. :)

Måste vi ha mat, dryck, läkemedel, transportmedel? Ja.

Åke Olsson

23 januari 2012 12:32

Efter 25-års erfarenhet att arbeta ihop med lärare vågar jag ta ställning i de uttalade kraven om höjd lön med 10.000 per månad för denna yrkesgrupp.Visserligen har lärarrollen försämrats över tid,med merarbete.Olika omdömen och elevprestationer skall via dator vara tillgängliga för föräldrar.Även elevers uppförande och sociala situation i skolan kräver mera ADL-träning på bekostnad av undervisningstid.Mera stress,mindre vila mellan lektionerna.Trots ovanstående förändringar kan jag ej förstå att läraryrket skulle vara så statuslöst och underbetalt än andra arbeten.Yrken som lokalvårdare,skolmåltidsbiträden,kanslister,lägre vårdanställda,socialarbetare,handels medlemmar och ett flertal andra yrkesgrupper söker också högre status.Med realistiska lönekrav med 3% löneökning per år söker dessa grupper sakta men säkert klättra på samhällets stege.Att höja lärarlönen med 10.000 per månad känns verklighetsfrämmande och utan konsekvenstankar!Argument emot?

Daniel Jones

23 januari 2012 14:02

Visst skulle en höjning av lönerna med 10 000 kr på sikt ge betydligt bättre lärare då mer kompetenta människor skulle söka sig till läraryrket. En sådan höjning skall dock i sådana fall endast gälla nya lärare.

Jag tänker inte bidra med en enda skattekrona för att människor som hankat sig igenom lärarutbildningen genom att skriva sitt namn på diverse grupparbeten skall sitta och håva in 35 000 - 40 000 i månaden! Särskilt inte när Sveriges elever gör sämre och sämre resultat för var år som går.

f.d lärare

23 januari 2012 16:01

Skolans nya metoder för att lära ut är totalt värdelösa, vilket de flesta lärare är för inkompetenta för att förstå.

Säger bara Finland, riktig skola med riktiga lärare. Ett universum från Sveriges flumpedagogiska "låt eleverna lära sig själva-skola".

Svar på art. i NWT

30 januari 2012 20:40

Svar till Eva-Lis Sirén (17/1)

Eva-Lis Sirén, som ju är Lärarförbundets ordförande, går ut och vädjar till allmänheten och politiker om höjda lärarlöner och jämför då med hur det ser ut i andra länder. Det kan vara en finess, men hon kanske skulle fundera på varför lärarlönerna i Sverige sackat efter under en följd av år och hur Lärarförbundet deltagit i denna utveckling.

När jag för längesedan blev lärare fanns det skillnader i löner som till huvudsak byggde på hur lång och kvalificerad utbildning man hade och hur mycket kunskap man förvärvat under sin utbildning och därtill vilken förmåga man hade att dela med sig av den till barn och ungdomar.

Således tjänade en småskollärare mindre än en folkskollärare. Vidareutbildade små- och folkskollärare kunde stiga till speciallärare eller ämneslärare och fick också något högre lön. Adjunkten på högstadiet hade avsevärt mer eftersom han hade universitetsutbildning och mest tjänade lektorn som trots en mycket lång akademisk utbildning dock inte fick tillräcklig lönekompensation för sina studieskulder. Det var en ära att vara lektor och det kanske räckte för honom.

Jag skriver han och honom för skolans personal var ofta manlig. Högst lön hade naturligtvis rektor, som ofta rekryterades från den högst utbildade och mest erfarne läraren, med naturliga ledaregenskaper och han hade aldrig några problem med sin legitimitet. Han var skolans kung i kunskap.

Varför var det på det här sättet? Jo därför att skolan var en lärdomsanstalt och att man behövde välutbildade lärare för att kunna ge eleverna så mycket kunskap som möjligt. Man trodde på kunskap och man köpte genom statens regler och rektorernas försorg in kunskap i skolan och åt eleverna. I dag ser det inte riktigt likadant ut.

Nya yrkeskategorier har kommit in i skolan såsom fritidsledare, barnskötare, förskollärare, assistenter, instruktörer, ekonomer, avdankade militärer m fl. Stora grupper av dessa har varit lågavlönade och de flesta tillhör Lärarförbundet, som nu är malligt för att det har så många fackligt anslutna.

Under många år har Lärarförbundet drivit en likalönsideologi där man slagit fast att alla i skolan borde ha samma lön fast man visserligen har lite olika arbete. En gymnasieutbildad barnskötare eller assistent bör ju inte ha det sämre ställt än en lektor. Det viktiga är att all personal trivs tillsammans och är goa mot varandra. De högst utbildade har fått dela med sig för att fylla hålen för de mest eftersatta grupperna eller individerna. En viss del och för mycket av lönepotterna har använts till detta.

Resultatet av denna fackliga ideologi och det praktiska förhandlingsarbetet ser vi idag resultatet av. Skolan har öppnat sina dörrar för billig arbetskraft och ut genom dörrarna har rusat välutbildade, framförallt manlig, personal. Lärarnas kunskapsidentitet har ersatts av någon form av omhändertagandeidentitet där skolans huvuduppdrag att stoppa i eleven så mycket kunskap som möjligt gått något förlorad. Det har öppnats nya dörrar för en karriär att bli rektor trots att man har en mycket liten och svag utbildning. Till råga på allt så har likalönsprincipen mellan könen förlorats så att kvinnor tjänar mindre än män. Tidigare fanns en absolut likalön för samma utbildning och arbete.

Nu skall man naturligtvis inte skylla allt på Lärarförbundet. Marknadslöner, kommunalisering, dåliga chefer, ekonomer, politiker och andra har också lämnat olyckliga bidrag till denna utveckling. Vem som varit värst med att montera ned kunskapsideologin vet jag inte och det är ju meningslöst att spekulera i. Kanske skulle förskolläraren och ordföranden i Lärarförbundet Eva-Lis Sirén ta sig en fundering över detta.

John Blomster

Före detta rektor, Karlstad