NATIONELL SYSTEMKOLLAPS. Vad sker med ett land där grundläggande samhälleliga funktioner som exempelvis polis- och rättsväsende delvis upphör att fungera? Vad sker när styrande politiker och myndigheter inte längre tar sitt ansvar? Eller när politiker och myndigheter ger motstridiga besked, och det tycks vara godtyckligt om lagar ska efterlevas eller om man kan strunta i dem? Denna typ av frågor diskuteras nu av allt fler debattörer, även utanför SD och “den Sverigevänliga rörelsen”. Allt fler röster varnar för att vi är på väg mot samhällsupplösning.

Den  den oberoende socialdemokratiske debattören Johan Westerholm berör likartade resonemang i ett par av sina senast publicerade texter på bloggen “Ledarsidorna”. I en text som publicerades på onsdagen diskuterar Westerholm behovet av att införa gränskontroller. Westerholm konstaterar att regeringen Löfven försöker överlåta åt polisen att besluta huruvida gränskontroller bör införas, trots att Utlänningsförordningen tydligt föreskriver att regeringen har det övergripande ansvaret och bör vara den instans som tar ett sådant initiativ.

Det verkar som om Löfven tänker mer på prestige förlusten att tvingas gå Sveridemokraterna till mötes än landets säkerhet vilket väl ger ett kvitto på ett svagt ledarskap. 

I samma text diskuterar Westerholm också Malmö stads beslut att slutligen tömma och riva det läger vid Industrigatan, där ett större antal s.k EU-migranter (dvs. tiggande östeuropeiska romer) bott. Johan Westerholm påpekar det orimliga i att Malmö stad endast säger sig vilja riva lägret av hygienskäl. Malmö stad tycks alltså fullständigt strunta i det faktum att marken ägs av någon, och att det faktiskt är olagligt att ockupera någon annans mark

Merit Wager utgår från en ledartext av Ivar Arpi, som publicerades i Svenska Dagbladet på måndagen. I ledartexten berättar Arpi om hur det på flera håll i Skåne råder akut brist på poliser. Enorma polisresurser läggs på insatser som är knutna till asylanstormningen. Resultatet blir att polisen inte har tid att utreda “vanlig” brottslighet.

I Eslöv uppges det vara så illa att den lokala polisen tvingats hänvisa brottsdrabbade företagare till en förening där man hjälps åt att bevaka sina lokaler nattetid; alltså en form av medborgargarde.

Merit Wager konstaterar det orimliga i att den svenska poliskåren, som förstås finansieras av svenska skattebetalare, kan lägga enorma resurser på att bevaka asylboenden med helikopter, men inte erbjuda svenska medborgare rimligt skydd mot brottslighet.

Wager tolkar detta som ett stort steg mot ett upplöst samhällskontrakt.